morgonen som jagar oss och
fåglarna som sjunger, trots mig
och kunde jag följa dig åter
till slocknade stjärnor,
kunde du drömma mig närmare
kunde jag göra dig sällskap
till den nedstigna solen,
bortom verkligheten,
drömska, sömndruckna, törstande
drömmar öppnar mina ögon
att åter falla i sömn
svepa in oss i månens silvertäcke
måndag 12 mars 2012
*
Man har sett så mycket
av evigheten ändå
fyllt lungorna till bristningsgränsen
strålande från mitt bröst
ett allt
andas ut
åh, fladdrande ljus
släck mig!
av evigheten ändå
fyllt lungorna till bristningsgränsen
strålande från mitt bröst
ett allt
andas ut
åh, fladdrande ljus
släck mig!
torsdag 8 mars 2012
* (remake, någon hade rätt en gång)
du är marken jag går på om morgonen
nynnandes på en ödets ironi,
en mardrömssymfoni om
ett hjärta i vila,
gömt mellan raderna,
glömt mellan nätterna
Du är den annalkande dagen,
ett sätt att inte gå itu,
att inte förtvivlat
söka efter gåtan
till svaret du redan har
Du är allt vi aldrig visste,
min skakande hand och
din motståndets mask som
delar mig mitt itu
nu ser du precis hur gammal jag är.
nynnandes på en ödets ironi,
en mardrömssymfoni om
ett hjärta i vila,
gömt mellan raderna,
glömt mellan nätterna
Du är den annalkande dagen,
ett sätt att inte gå itu,
att inte förtvivlat
söka efter gåtan
till svaret du redan har
Du är allt vi aldrig visste,
min skakande hand och
din motståndets mask som
delar mig mitt itu
nu ser du precis hur gammal jag är.
onsdag 7 mars 2012
onsdag 15 februari 2012
*
där är solen som bränner, fastnaglad på himlen
det är vi som snurrar säger dom och det är tiden, det är rymden och
allt som spricker i värmen är vårt
allt det som rämnar är bara tid och rum
det är vi som snurrar säger dom och det är tiden, det är rymden och
allt som spricker i värmen är vårt
allt det som rämnar är bara tid och rum
onsdag 14 september 2011
.
din hand mot min heta panna
spricker
mitt arbetslösa hjärta
och klockan är fyra där just jag sitter och där just det
som skräms
är just det
som vi aldrig kunde vara
glasbiten på stranden och det faktum
att den är mjuk
men delad
vass
spricker
mitt arbetslösa hjärta
och klockan är fyra där just jag sitter och där just det
som skräms
är just det
som vi aldrig kunde vara
glasbiten på stranden och det faktum
att den är mjuk
men delad
vass
lördag 25 juni 2011
.
trafiken har vaknat nu
regnet slutat slå mot fönstret
det som skänkte mig ro är borta,
åskviggarna som färgade ditt hår och
tro blir till antaganden blir till fakta
det som är stort i mig
är inget i dig
lånade ord är allt jag förmår
och gatlyktan stryker ditt hår,
väcker mig i sömnen.
regnet slutat slå mot fönstret
det som skänkte mig ro är borta,
åskviggarna som färgade ditt hår och
tro blir till antaganden blir till fakta
det som är stort i mig
är inget i dig
lånade ord är allt jag förmår
och gatlyktan stryker ditt hår,
väcker mig i sömnen.
onsdag 15 juni 2011
.
För första gången
och den sista
lever jag
vinden rör dig men
dikten dröjer sig kvar
i mig
finns inte
i dig
är den mitt hjärta som stannar
och den sista
lever jag
vinden rör dig men
dikten dröjer sig kvar
i mig
finns inte
i dig
är den mitt hjärta som stannar
. (Tack Tomas)
svaret ligger i rännstenen
dit ingen ser
där din cykel ligger begravd
bara en halvmåne som sticker upp
som ett fragment av det som kunde varit
som texten jag målade då jag vaknade inatt
den tiden på dygnet då alltet omfamnas,
men förloras i otrygg sömn,
färdiga drömmar
där allt ligger i rännstenen,
och jag säger inget, till ingen nytta
dit ingen ser
där din cykel ligger begravd
bara en halvmåne som sticker upp
som ett fragment av det som kunde varit
som texten jag målade då jag vaknade inatt
den tiden på dygnet då alltet omfamnas,
men förloras i otrygg sömn,
färdiga drömmar
där allt ligger i rännstenen,
och jag säger inget, till ingen nytta
tisdag 7 juni 2011
. (Tack Gunnar)
regnet stiger i mig och
åskan slocknar långsamt på himlen
sträcker ut sig på marken
vinden breder ut sina vingar
sluter dig i dem och
mina lungor exploderar
varje sömnlöst andetag
blinda för ljuset
dömda till livet
att vanka av och an
åskan slocknar långsamt på himlen
sträcker ut sig på marken
vinden breder ut sina vingar
sluter dig i dem och
mina lungor exploderar
varje sömnlöst andetag
blinda för ljuset
dömda till livet
att vanka av och an
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)