du är marken jag går på om morgonen
nynnandes på en ödets ironi,
en mardrömssymfoni om
ett hjärta i vila,
gömt mellan raderna,
glömt mellan nätterna
Du är den annalkande dagen,
ett sätt att inte gå itu,
att inte förtvivlat
söka efter gåtan
till svaret du redan har
Du är allt vi aldrig visste,
min skakande hand och
din motståndets mask som
delar mig mitt itu
nu ser du precis hur gammal jag är.
