Måndag och föregående vecka sammanfattningsvis.

Ibland tröstlös som ett barn
låter jag påskina att
det som blivit fött
har jag tröttnat på en gång

Allt som var och vore
allt vi bör och borde
som ett barn i famn en gång
ett ekots dystra sång

Att tyda rytmen
att läsa pulsen
att förbli levande och död
i samma mening
Är all mening

Söndagen togs för given

Med bokhyllan lyft som en sköld och staccato i högernäven pulserar blodet i halsen, i skriet från vildmarken göms det som kommer fram i tö. I snö alltså. Pulsar fram, från flera halsar och en körsvenne som fegt flyr undan hans vilda vibrato. Låt honom nu vila. Han som har tagit på sig martyrskapet i egenskap av narrarnas konung, låt honom vila. Han som brände flaggan på Iwo Jima, fågelskiten som landar på Gorbatjov. Världen, värden, honnör för värden, den ohygglige.

Lördag likaså

Min herre, O stora, du som haver barnen kär, hur kommer det sig att du så illa i pyjamas klär? Har dina stråkar mist all sin sanningshalt? Basunerar, bombarderar, Pomp and Circumstance
klär mig i fjäderskrud och balanserar på roten till allt ont. Trevande, trippande, trappande, trullande musketörer tre och en fransos.

Fredag försvann

Stilla natt, hur är det fatt? En ros utsprungen, jycke bortsprungen, bråck på pungen. Slarvigt att sådant inte finnes i tid då smärtan och svärtan gör sig illa på papper. Paper cut, lite matt. Brinner busken där borta? Ring brandkåren! Femton afrikanska nätter senare var han åter uppstånden men alltjämt nere för räkning.